När Karlshamnsverket planerades och byggdes var efterfrågan på el i Sverige ständigt stigande. Mitt under byggnationen av Öresundsverket i Malmö, 1956, började Sydsvenska Kraftaktiebolaget (Sydkraft) därför planera för ytterligare utbyggnad av sin produktion. Valet stod mellan värmekraft (kol- eller oljeeldade kraftverk) och kärnkraft, eftersom man såg en begränsning av möjligheterna att bygga nya vattenkraftverk. Valet föll på ett oljeeldat kraftverk, men strax efter beslutet att bygga Karlshamnsverket började man också planera för och bygga Sveriges kärnkraftverk.

Den beräknade drifttiden var när kraftverket byggdes 3 000 timmar/år (ett år har totalt 8760 timmar). Kraftverket var tänkt som ett komplement till kärnkraften och skulle producera el när behovet är som störst, det vill säga främst på vardagarna och bara sällan på helger, kvällar och nätter. Men så blev det aldrig. Under de första åren var behovet av el mycket stort i Sverige och Karlshamnsverket producerade mer el än vad som var tänkt från början.

Block 1 står klart

Block 2 står klart.

Block 3 står klart. Kraftverkets totala kapacitet blev då cirka 1 000 MW.

Över 4 TWh el producerades, vilket är produktionsrekord än idag.
Efter hand kom kärnkraftverken igång, samtidigt som oljan blev dyrare och dyrare, och Karlshamnsverket övergick till att ha den roll vi har idag, som topp- och reservkraftverk.

Block 1 stängs.

Den totala kapaciteten är cirka 662 MW.